Sista lördagen i augusti är det "Lyskväll" vid Hälsinglands kust och en del insjöar. Så också vid vår lilla sjö. I skymningen går alla som bor i anslutning till sjön ner till strandkanten och tänder marshaller som står på bryggor och stenblock så lågorna speglar sig i vattnet. Så gjorde även vi denna lyskväll. Sen träffas vi alla grannar och tänder en brasa nere i tallbacken mot sjön, vi grillar och dricker och småpratar och värmer oss rund elden. Det blir kallt om ryggen men jag börjar ju bli proffs nu så jag hade filt med mig.

Varför traditionen finns här i trakten vet jag inte riktigt säkert - har hört två varianter till förklaring:

1. Vid fiskelägena utefter havsremsan firade yrkesfiskarna med familjer att sommarfisket var över för säsongen.

2.  Affärsmännen i trakten "uppfann traditionen" i förhoppningen om mer business.

Vad som nu är sant eller falskt spelar mindre roll för oss vid vår lilla sjö - vi tycker bara att det är småputtrigt att träffas allihop åtminstone en gång per sommarsäsong.

Med en bättre kamera och/eller bättre fotograf skulle allt se mycket finare ut, men tro mig, det är vackert att skåda i verkligheten.

Tidigare i somras kom Dina och Micke och hälsade på hos oss. Vi satte oss med tidningen Hälsinge-Sommar och började pricka in sevärdheterna på kartan som fanns på mittuppslaget. Två av sevärdheterna skulle på Dinas initiativ - och till vissas föga övertygande förtjusning - besökas.

Hon guidade oss till klapperstensfältet i Sagberg men på grund av ett vägbygge (som för övrigt inte är klart ännu) och en något envis eller möjligen tinitusdrabbad chaufför fick vi även en extra åktur fram och tillbaka genom Holmsveden.

Vi var överens om att samhället faktiskt helt och hållet ser ut som avkrokarna man kan se på amerikansk film: bortglömda och stängda bensinmackar mitt i ingenstans där dörrar och fönster, (i den mån de alls finns kvar), står och slår i vinden, rostiga och tomma coca-cola-kylar och man förväntar sig när som helst att någon med endera gevär eller banjo ska kika fram bakom knuten.

Just det samhället, Holmsveden, firar årligen en Western-dag. Det är ju en händelse som ser ut som en tanke! Men varför?

Vi tog oss en tur dit i alla fall - vi ville ju se vad det hela innebar.

Facit: inget upphetsande. Försäljning av tunnbröd, hjortronsylt, Ockelbo-ost, gamla persedlar från Hemvärnet, drömfångare, virkade grytlappar mm. Dock inget som jag kunde direkt anknyta till Western, även om en del var utklädda till indianer och några vuxna pojkar gick omkring in cowboy-hatt och knallpulverpistoler.

Nåja, vi köpte en påse tunnbröd och åkte hem en erfarenhet rikare.

Idag fick vi besök från storstan minsann. Birgit o Kenny kom och hälsade på. De firar att de varit gifta med varandra en massa år och ville åka till nåt trevligt ställe. Valet stod mellan Paris och Gävle - de valde Gävle vilket innebar att de tog en omkrok via oss också. Kul.

Vi plockade kantareller (vad annars) och sen åt vi en maffig kantarellpaj med sallad och till efterrätt fick vi brie-ost som först fått ett rejält lager jordgubbssylt ovanpå sig och sedan sveptes in i smördeg och gräddades i ugnen. Testa detta - kalasgott!

Gösta o Karin (grannar) bjöds också in till denna kulinariska dessert och kunde som Gävlebor tipsa om vad man bör se och göra och inte i Gävle.

Vi hade kalasväder hela dagen dessutom - solen sken och det var riktigt varmt och skönt så vi kunde sitta ute ända tills myggen skrämde in oss vid 19-tiden.

Idag vaknade vi till strålande solsken så vi passade på att plocka lingon. De är ju så vackra och så goda. Lite kantareller fick vi på köpet, svårt att missa när man går med näsan nere i mossan - närapå i alla fall.

Ja mer än så händer inte här i skogen under en dag. Vi var till Ackes och handlade och på väg hem därifrån plockade vi lite mer kantareller. Sen började det regna så jag slapp städa. En riktig turdag kan man säga! Åsså hade vi strömavbrott på 25 minuter på kvällen.

Å nu sitter jag här och sköter min blogg. Ni e ju goa ni som orkat läsa ända hit.

Visst ja! Medan jag var till brevlådan och plockade kantareller spikade Totis upp foder runt dörr och fönster på friggan. Jag blev lika nöjd som vad snickaren blev.

Det finns de som hävdar att jag inte sköter den - dvs skriver varenda grå dag om ingenting som inte hänt..

Ska bättra mig - börjar nu!

Igår var det en stor dag - vi var in till stan och besiktade bilen. Ja, det är väl inget särskilt med det, bara det att det tog halva dagen ifrån oss. Det tog närapå en timme till stan och en därifrån för vägen håller på att repareras grundligt.

Det var väl allt igår. Ingen särskilt upphetsande post heller visade det sig när jag tagit en promenad till brevlådan.

En strut (bra med reklam ibland) kantareller blev det dock - fast det börjar ju bli vardagsmat nu.

Bilen klarade besiktningen utan anmärkning förresten.

Årets björnjakt har inletts och pågår som längst fram till 15 oktober. Den lär vara över långt långt tidigare, åtminstone i detta björnrika län som heter Gävleborg. Drygt halva kvoten, som är 35, är redan nådd. Bara en skog ifrån vår lilla bostad sågs i lördags en björnhona med tre ungar och man får naturligtvis inte skjuta barn eller mammor med barn. Min slutledningsförmåga säger mig att bara en skog ifrån oss kommer minst fyra vuxna björnar att lufsa omkring nästa sommar.

Har själv inga färska bildbevis på björnar i närheten men som en ren service till er som inte sett hur björnbajs ser ut lägger jag ut en bild på ett fynd jag gjorde förra hösten.

Det är tomt nu när Malte med familj dragit iväg mot storstan igen. Jag har ju fått skämma bort mig med såväl Malte som Alexandra i en hel vecka - jag tycker det varit jättemysigt. Stort tack!

Så åkte dom iväg - kom raskt tillbaka efter blåbären de glömt och så drog de igen.

Visste inte - hade ingen lust kanske det heter - vad jag skulle ta mig för annat än att köra igång en tvättmaskin och utplåna det sista spåret efter Malte: tvätta hans spytrasa.
Jag kände mig nog lite mer grå än vad som är nyttigt.

Då kom trösten!

Grannen Lasse kom med en hink kantareller och sa att "ta dom du, jag vill inte ha mer". Japp o tack. Det var bara att kavla upp ärmarna och börja rensa. Härligt att inte ens behöva fundera över vad vi ska äta till middag.

Skulle gärna betala en krona för att få veta var han varit och plockat.