J som är här på ön för första gången behövde lite guidning i närområdet. Vi packade därför kaffe/te-korg och stack iväg mot Protaras/Fig Tree Bay. Där var tomt och öde, allt var stängt utom någon enstaka engelsk pub med storbilds-tv som säkert visade nån fotbollsmatch.

Har man sett de öde gatorna kan man ju lika väl ta en titt på de öde stränderna så det gjorde vi. Så trist det ser ut på vintern! Sanden är inte lika ljus och fin som på sommaren för den är alltid fuktig även långt upp på stranden på grund av daggen om nätterna.

I vart fall var inte vattentemperaturen helt avskräckande för vi kunde höra J säga nåt som "hade jag fått med mig badbyxorna från Sverige hade jag badat". Ha! Skulle vilja se det!

Sen var det fikadags. Vi åkte ner till pick-nick-platsen i Cape Greco. Den ligger i ett naturskyddsområde och det finns vandringsleder i den ganska lågväxta "skogen". Vackert är det där i alla fall tycker jag. Om en månad är marken täckt där av anemoner i olika färger och det påminner i vart fall litegrann om våra blåsipps- och vitsippsbackar.

Ännu är det lite tidigt för anemonerna men vi hittade en annan liten blomma att fotografera. Alex brukar ju klanka på mig för att jag har för mycket naturbilder och blommor i min blogg men kan ni tänka er - hon kröp ner på alla fyra bara för att jag skulle få en riktigt bra bild.

Här är en bild på växten:

Här är en bild på Alex som naturfotograf:

Färden gick vidare till Sea Caves men en grottformation som kallas Poseidons Öga. Pappa och J tog sig ner till ögat och just då såg vi ett par som i badkläder stod tätt omslingrade om varandra på klippan ovanför. 

Strax förstod vi att det var morsnings-och-goodbye-kyssen för killen kastade sig utför stupet och ner i plurret! Jag skrek för jag trodde han ramlat och skulle slå ihjäl sig mot stenarna i vattnet, men det var tack och lov inte så. Han klättrade upp och gjorde en favorit i repris till och med.

Innan vi vände hemåt tog vi en tur genom Ayia Napa så J kunde få se lite fler ganska öde stränder och fler ganska öde gator. Okey, det är lite mer som är öppet i Ayia Napa jämfört med Protaras, för de har ju de övervintrande pensionärerna att serva och leva på.

Lördagen inleddes med snabb frukost och sen bar det iväg mot Limassol. Väl framme gjorde vi ett stopp hos Ellou som bjöd på kaffe och julkakor och en kasse nyskördade citroner.

Sen åkte vi till morfars mor - aka jaja.

Under dagens lopp i väntan på att Themos skulle grilla åt oss växte lunchskaran så "alla var där": Det var Yiota, Themos, Lilla Alexandra, Efi, Nicolina, Michalis, Sofi å Jaja. Det bjöds på Souvla, dvs stora grillspett, med fläskkött och Souvla med kyckling. Jaja hade gjort en makaronipudding och foliebakad potatis.

Efter maten bjöds på färsk frukt och därefter svullade vi vidare. Vi hamnade i kakträsket som bestod av två sorters traditionella julkakor (kourabiedes och melomakarona) chokladtårta samt vår medhavda kärleksmums.

Alla smälte som vårisar för Malte och han gick från famn till famn mest hela dagen och var inte snål med att visa sina allra bästa och charmigaste sidor.

J å andra sidan smälte som en våris inför synen av Themos egenhändigt svetsade supergrill som har alla finesser man kan önska och allt går att höja och sänka och reglera. Synd J, den är för tung för handbaggaget!

Mot kvällskvisten bröt vi upp och satte av mot vår lilla hemby igen. Halvvägs fick Malte nog av bilåkandet men han nöjde sig med bara en liten paus och sen fick vi fortsätta hemåt.

Hoppas er julhelg flyter fram lika fint som vår.

Julaftonen firades med Alex, Malte och J. Vi försökte få ett så traditionellt julbord som möjligt och fick skinka, köttbullar, sill, jansson, apelsinris och mandeltårta.

Vi var alla, utom Malte, nöjda med måltiden. Han ville ha en mer stadig middag så han gav sig på mammas näsa.

Juldagsmorgonen bjöd inte på slädtur i gnistrande snö till julottan precis, det blev en promenad lite ovanför strandlinjen istället. Solen sken från en blå himmel, bara några tunna molnslöjor lite här och där.

Vi började promenaden vid badviken - som faktiskt hade två badare på besök. Det var inte fråga om några snabbdopp heller, närå, snorkling och långsim var det fråga om.  Tuffa killar!

Promenadstigen ovanför stranden går ringlande på klipporna utefter de små vikarna av sandstränder. Vi såg ett par-tre badande i varje vik och det såg väldigt skönt ut att bada men jag sparar den detaljen till ett senare tillfälle.

Vi tog flera fotopauser och blev därför snart upphunna av Gösta och Karin som också bestämt sig för att gå från badviken till Ayia Triada.

Ungefär på halva sträckan mötte vi Birgit o Kenny som satt och tog en liten paus.

Vi vandrade på i solskenet och efter ca 45 minuter var vi framme vid Ayia Triada där Alex inte kunde motstå att känna på vattnet. Hon sa att det var ganska varmt i vattnet så J kollade också och sa nåt om att om han hade haft badbyxorna med sig hade han badat. Ha! Det finns ju affärer som lever på att sälja badkläder - gynna dom och upp till bevis sen!

Vid Ayia Triada finns en skara på ca 25 hemlösa katter. Snälla människor (mest engelsmän) matar dem och de ser alla väldigt välmående ut. Julfrukost serverades just är vi var där.

Sen vände vi på klacken och gick samma väg tillbaka som vi kommit - vi hade ju bilen nere vid badviken! När vi kommit en bit på väg kom en bil körande (ja det är ju ingen riktig promenadväg och inte någon riktig bilväg heller), tvärstannade vid oss och en gubbe från något östeuropeiskt land klev ur och sa "förlåt mig men det är jul idag" på bruten cypriotiska och sen pussade han Totis och mig. Han vände sig mot Alex, Malte och J men då var Totis snabb och sa att "bebisen är sjuk" så då nöjde han sig med att pussa Malte på handen, Alex och J klarade sig helt. Sen hoppade han in i bilen igen och körde iväg - vodkastinkande!

Så när vi kom hem satt Totis med Malte och hade ett allvarligt samtal om detdär med alkohol och bilkörning.

Malte lyssnade mycket uppmärksamt som synes.

Imorron bär det av till Limassol och släkten där.

Ja igår kom dom, Alex, Glad-Malte och J. Han vill inte vara med på bild så jag har skurit bort honom sånär som på en arm...

Det första Malte visade upp var ett helglatt ansikte - härligt! 

Vi packade in oss i bilen och styrde hemåt - då blev vi varse att även Gnäll-Malte slunkit med in i bilen.

Men ååå vilken charmig och vaken liten Malte! 

Glömde nämna att bland alla sopor och ruckel i Potamos Liopetriou fanns även en överblommad Agave - samma sort som den jag passar dagligen och trackar er med bilder på.

I överblommat skick ser den ut såhär:

Jag plockade åt mig något som i bästa fall är frökapslar. Har satt fröna nu och med lite tur kan jag om sådär 15-20 år visa bilder på när min egen agave håller på att blomma. Hav tålamod!

Idag var lite trist, trots att vi hade varmt väder, 19 grader redan kl 8 på morgonen, så jag föreslog en liten utflykt i närområdet tillsammans med Gösta o Karin.

Vi åkte till Potamos Liopetriou som enligt de flesta turisthandböcker är en pittoresk fiskehamn med ett par fiskrestauranger. Birgit brukar alltid hävda att där är ju så fint medan jag alltid kontrar med att "det ser ju ut som en gigantisk sopstation och båtbegravningsplats". Tänkte att det är väl jag som inte varit där på länge så vi gjorde som sagt en tur dit. Inget var förändrat. Sopor och båtvrak och gamla rostiga kärror som använts för många år sedan en sista gång för att köra ner båtar till flodmynningen. Sen har kärrorna bara lämnats på närmaste gärde och där står de nu och är fula och rostar.

Den enda restaurangen som var öppen såg inte särskilt inbjudande ut - kanske mest för att den var helt folktom sånär som på ägaren (förmodligen) som  såg ensam ut.

Vi åkte därifrån helt enkelt. Potamos Liopetriou får 3 poäng på en skala.

Vi begav oss till Ayia Napa, via Ayia Thekla (som också var helt folktomt), tänkte oss en kaffe och bulle på Sunwing - de skulle väl åtminstone ha öppet. Jodå hotellet var öppet men inte serverngarna.

Tillbaka till bilen för att åka till hamnen i Ayia Napa - då hade en liten kattunge lagt sig för att sova på vårt framhjul.

Vi fick lov att starta bilen och börja rulla lite lite för att den skulle öppna ögonen och så sakta masa sig iväg ner till asfalten så vi kunde åka iväg.

Vi tog oss till hamnen där vi fick bl a kaffe och chokladtårta, det var gott!

Gösta är lite förkyld så vår 2-timmars tur var nog aningen seg för honom - men han var ändå gnällfri och tapper!

Den tar sig:

och nu syns även blomknopparna:

bor tydligen granne med Birgit....  

Undrar om dom väntar på storken - nog ser det så ut?!