Imorse hörde jag på radion att det skulle vara "klapp o klang" med lunch och  dessutom skulle en av Cyperns mest uppskattade artister (för sådär 30 år sedan vill säga), Michalis Violaris göra ett framträdande. Mitt på dan skulle detta ske i Chirokitia och ingen bordsbeställning behövdes.

Förhandlade fram ett OK från Totis och fick även sällskap av Gösta o Karin. Vi bestämde oss för att ta det hela för vad det är och passade det inte våra galoscher skulle vi åka till en intilliggande by, Lefkara, för lunch.

OK klart! Jag kommer på att jag behöver byta om, beger mig mot sovrummet som ligger 3 trappsteg upp, faller pladask uppåt i trappen. Skladonk!! Jag låg där som en jättepadda i trappen och var glad över att glasögon och tänder hade klarat sig. Höger arm kändes skum - säkert var den bruten. Knäna och ena foten gjorde också så himla ont. Marmorgolv är inte bara hårda, de är kalla också, så jag bestämde mig för att göra ett försök att komma upp.

Tog hjälp av höger arm som inte alls var bruten, bara väldig öm. Rätade upp knäna och knäskålarna var också hela, foten - eller rättare sagt ett par tår - pulserade.

Men jag skulle på utflykt till Chirokitia eller Lefkara! Smorde in stortån med Xylokain, klämde ner foten i en sko, linkade ut till bilen och så stack vi iväg

I Chirokitia såg vi snabbt att vi var de enda gästerna som var yngre än 83 år så vi satte kurs mot Lefkara.

Där åt vi lunch på en taverna mitt på torget:

Vi åt Afelia (fläskkött i vin och koriander). Kolla vilken fin utsikt vi hade.

Det var gott men portionerna var alldeles för stora vilket ändå inte hindrade oss för att ta lite efterrätt ute på gatan där vi stötte på en Lokoumades-bil. Små friterade sirapsindränkta dumplings kanske man kan beskriva dem som.

Min fot gjorde att vår vandring genom byn blev aningen decimerad men vi hann ändå få nog av försäljare av Lefkara-laces.

Men byn är ju söt det går ju inte att förneka.

Tog en omväg via en annan by, Lithrodonta, bara för att se nåt annat än samma väg som vi kommit och när vi kom till Larnaca åkte vi ner till saltsjön för att titta på Flamingosarna som ju kommit nu - de höll sig dock på ett sånt avstånd att det var lönlöst att försöka ta en bra bild. Spelar roll - alla vet ju hur en flamingo ser ut: De står på ett ben och när de går går knäna åt fel håll... eller hur?

Foten då? Jo den gör ont!

Igår var vi tillsammans med Gösta o Karin hembjudna till Micke o Gunilla i Ayia Napa. De är här på långsemester och bor på ett lägenhetshotell väldigt centralt. Förmodligen skulle det vara helt omöjligt att trivas där under sommarmånaderna, mest på grund av folklivet (läs skränande fulla ungdomar) om nätterna men även på grund av solgasset om dagarna. Lägenheten är nämligen behäftad med en veranda på ca 40 kvadratmeter rakt i söder. Såhär på vintern däremot är det ju bara positivit att höra att det finns andra människor i byn också och solen vill man ju åt så verandan var verkligen uppskattad. Just igår var det dock så blåsigt att vi valde att äta inomhus.

Vi bjöds på kycklinglevergryta med ris och sallad och till efterrätt en vaniljskapelse med vispgrädde. Förrätten bestod av saltgurka i honung med smetana på. Riktigt annorlunda (ryskt) och gott.

Och se vad en liten drink kan göra:

Totis var lekledare igår när Pernilla var lite förkyld och ville vila. Det är jobbigt att leka tyckte såväl Adam som Totis efter ett tag. I vanlig ordning tackade Totis nej till 11-kaffet - han föredrar en öl istället. Och det samma gällde för Adam. Så satt dom där och pratade lite allvar över ett par öl innan de återgick till lejonspaning igen. Man kan aldrig riktigt veta bakom vilket hörn de gömmer sig, de väldigt listiga och skygga.

En till klar! Obs att denna tröja har även mönsterstickning (inte bara ränder vill säga). Det går bara framåt och är fortfarande lika kul. Snart får jag nog ge mig ut på byn för att hitta ungar som passar till tröjorna för några specifika storlekar är det ju inte fråga om - den passar där och när den passar liksom.

Den har ju hållit oss i väntans tid rätt länge nu och äntligen börjar den blomma:

Så häftig den är alltså! Här är en närbild på blommorna också - påminner väl lite om hyacint eller hur?

Tog med mig Karin på en snabbrunda till Cape'n och plockade anemoner idag. Det är ju sånt som måste göras en gång per säsong tycker vi. Så vi plockade varsin liten bukett och njöt av naturen. Ingen värme i luften idag, fast himlen var blå och fin.

Anemonerna är ju lite som våra vitsippor - eller är det tvärt om kanske? De fanns i mängder som synes och ett litet pungmesbo hänger mitt i bilden också:

Det fans lite andra fina blommor också, som denhär:

Den heter Romulea tempskyana och ingår i Iris-släktet. Liten och anspråkslös kan man tycka, men den växer i såna mängder och är så ettrig i färgen att den nästan bits.

Ja nu är den klar också! De är så himla roligt så i helgen när vi var i Limassol (som har ett betydligt större utbud av butiker än vad Paralimni erbjuder) passade jag på att köpa mera garn. Från och med Rundstickat 5, kommer alla mina "skapelser" att ha grå botten - bara för att jag vill ha det så. Men jag är ganska nöjd med denhär ändå, trots vit bottenfärg, för nu börjar jag lära mig att sticka mönsterstickning och inte bara ränder ....

Det går framåt!

Ja i helgen var vi till Limassol, åkte lördag morgon och kom tillbaka måndag förmiddag. Där var allt som det brukar; mat, tårta, godis, frukt, läsk, te, kaffe, mat, tårta, godis, frukt, läsk, te, kaffe etc åsså vin i wisky såklart. Men eftersom jag ju går på LCHFprogrammet högg jag inte in på riktigt allt.

Ni som varit hos familjen i Limassol vet att honnörsordet för Themos är "kolesterol". Det gäller ännu. Nu har han dessutom köpt en blodtrycksmätare som han envisades med att utsätta oss alla för. Jag försökte med att "inte bara att läsa av en skala, man måste även förstå den och sätta den i ett större sammanhang", men det ville han inte lyssna på. Han hade kul i alla fall när han lekte doktor.