Efter att Malte varit här några dagar och hållit oss alla igång och alerta åkte han hem till Hammarbyhöjden igår eftermiddag.  Han fick även ta med sig Silje som nu för lufsa omkring i en betydligt mindre skog än den hon varit van med de senaste tre månaderna.

Alla pryttlar som flyttats upp till takhöjd inne i stugan kan nu flyttas ner till sina vanliga lägen igen. Alla snören som hållit skåpluckorna stängda kan nu klippas av och tas bort, skohornen som vi haft genom handtagen i lådhurtsarna kan åter användas som just skohorn.

Men visst är det nästan för tyst utan Malte som håller låda hela tiden - undrar vad han pratar om hela tiden. Och visst är det tomt när inte Silje kommer och stryker sig utefter benen. Men det är smällar man får ta.

Maltes bordsskick finns en hel del att säga om. Men jag avstår. Bilder säger så mycket mer än ord, så här är en liten Malte-kavalkad. Smyger in en Silje-bild oxo.

Men kolla denhär lilla "baggen" - den körde loss i ett avancerat balansnummer på klädlinan:

Dagen började med att jag trillade och gjorde illa foten när jag skulle plocka en massa fina smultron åt pappa som kämpade med att byta bromsbelägg på bilen. Lite uppmuntran skulle han få. Klantig som jag ju är trampade jag fel och vred till foten ordentligt - men jag räddade smultronen och cigaretten. Nu är foten ännu större än tidigare, som att det inte räckte med de 42or jag redan har...

Då jag inte kunde göra nån större nytta satt jag på verandan med en kopp kaffe. Vände mig om och där på en sten satt Silje som varit försvunnen i exakt en månad! Nu har jag blivit galen, tänkte jag, slog jag verkligen i huvudet också?? Lite försiktigt så ingen skulle höra mig sitta och prata med en sten sa jag "Silje" och hon svarade med ett ynkligt gnäll. Jag prövade en gång till och hon svarade igen. Näpp det var bara min fot som fick smällen imorse. Reste mig upp och gick fram emot Silje, hon låg på en sten så jag bara kunde se hennes framkropp. Faktiskt vara jag rädd för att få se nåt jag inte ville. Men hon reste sig upp och kom emot mig som om inget hänt. Jag tog upp henne och just då kom pappa ut ur duschen och såg oss genom köksfönstret, han skrek till av glädje och Silje blev rädd så klart. Men pappa dukade fram mat och vatten och hon vräkte i sig en hel skål av sitt torrfoder. Hon åt så fort att hon inte riktigt han svälja ordentligt utan maten kom upp igen, men hon smaskade i sig även det som kom i retur. Sen gick hon till "grodröret" och drack vatten - som alltid!

Sen borstade jag henne och plockade fästingar, en har jag inte vågat ge mig på för den sitter nästan i ögat. Vickan föreslog att jag ska låta den vara tills den släpper själv när den är mätt.

I vanlig ordning gick Silje och la sig under stolen jag satt på. Hon somnade direkt. När jag sedan reste mig försiktigt försiktigt vaknade hon upp direkt och fräste och gick i försvarsställning. Hon har nog haft det tufft därute bland både räv och lodjur. Det är faktiskt ett mirakel att hon klarat sig så länge, den lilla stockholmskatten.

Hon är nog lite tunnare än vad hon var för en månad sedan och i jakt på fästingar har jag hittat några små sår så hon har nog fått kämpa för att hålla sig vid liv.

Nu lämnar hon mig inte ur sikte! Går jag in så går hon in. Går jag ut följer hon meed. Nu sitter jag i sovrummet och bloggar och hon har hängt med och krupit ihop och sover i min säng. Ja inte bara hon ligger där, de fästingar jag ännu inte hittat är ju också i min säng. Men det är smällar man får ta! Hon e hemma nu!

Helt nytagna bilder:

Vickan och jag hade bestämt att fördriva en dag i Birsta shoppingcentrum i Sundsvall så vi kom från varsitt håll och träffades där 10.30 dvs strax efter att butikerna slagit upp sina portar.

Jag måste ha frukost sa Vickan, en räkbomb här på fiket intill brukar jag alltid börja med. Fint, dethär börjar bra tyckte jag.

Sen började det:

Ikea - köksavdelningen. Försökte fördriva tiden, i väntan på serviceminded personal ,med att rita upp köket i Ikeas Home Planner. Efter ganska exakt en timme var det vår tur att bli expedierade. Sen gick det på räls på köksavdelningen.

Vidare ner på avdelningen för mattor: nej inte den, nej inte en sån, nej den färgen kommer inte att funka, nej den är för billig, nej den är för dyr var Vickans kommentarer.

Vidare på avdelningen för lampor: ok denhär tar jag, och denhär! Två taklampor på bara 10 minuter. Bravo Vickan!

Min princip är "inget besök på Ikea utan besök på fyndhörnan". Där hittade jag ett litet "drinkbord" att placeras vid röken. Det tar tid att röka t ex en hel lax, och röken kräver passning, passarna kräver drinkbord.

Bauhaus - avdelningen för kakel och klinker: V behövde klinker för hallen och det skulle vara små plattor, helst 10x10. Nä inte den, nä den är för mörk, nä den är för ljus, nej inte svart, synd att denhär stora inte finns i mindre plattor. Inget där alltså.

K-Rautas kakelavdelning: nä inte den och inte den. Nä den är för stor etc.

Tillbaka till Bauhaus: efter koll med Daniel - närå det behöver inte vara små plattor, stora funkar också! Så det blev bara att börja om och speja på större plattor. Nej den är för gul, nej den är för grå, nej den är för tråkig. Men kolla denhär! Stora stora plattor i polerad sten, nästan spegelblanka, kostade minst 3 skjortor och en undertröja. Koll med Daniel, ja dom ska vi ha! Slut i lager!

Ok sa Vickan, nu måste jag ha mat!

Letade rätt på en kina-restaurang och gluffade i oss och då hade hon fått shoppinglusten tillbaka och tvingade in mig på Ikeas mattavdelning igen. Men inget passade nu heller trots en mätt mage.

Mellan dessa strapatser hade vi även varit på Cervera där hon faktiskt köpte nåt; en bra stekpanna! Vi var till Apotek, Leksaksbutik, Bokhandel, Skivaffär, ja you name it.

Tack för att butikerna stängde 20.00 annars hade vi varit kvar där ännu! Men nu är vi återbördade till våra respektive hem och jag är så mör så mör!

Igår söndag kom Micke (pappas gamle arbetskamrat) och Gunilla och hälsade på. Vi var ner och badade på eftermiddagen och sen fick gubbarna stå vid grillen. Vi hade spett med fläskfilé, spett med paprika, och spett med chorizo. Åsså hel"stekt" lök som e så gott. Till eftis blev det en liten tårtbit.

Det var gott och trevligt och det fina vädret inkluderade även lite blåst så det nästan fritt från insekter så vi kunde sitta ute i kortbenta och kortärmade ända fram till halv tio. Då började det kännas lite svalt så vi drog oss inomhus.

Idag när jag slog upp mina gröna var Micke, Gunilla och pappa redan ombytta och klara för att ta ett morrondopp. Där går gränsen för mig. Det är svårt nog att ta sig ner i den 25-gradiga vattnet på eftermiddagen, än värre gissar jag att det är när man är helt nyvaken. Jag stannade hemma och fixade frukost.

Sen blev det promenad i närområdet: norra sjön som er så trolsk ut. Vid strandkanten ligger en gammal eka halvt uppdragen på land - för sådär 30 år sedan. Den är helt uppmurken nu och det har till och med börjat växa tallar i bottnen:

Promenaden gick vidare till Gäddsjön, som har en barnvänlig liten strandbit. Nåt för Malte när han inte vill röja runt i plaskepoolen längre.

Nu har Micke och Gunilla åkt tillbaka till Dalarna, pappa jobbar vidare med att tömma innehållet i friggeboden och hälla ut det i snickerbon. Det är ett evighetsprojekt, fy 17 vad prylar han har att ta hand om och sortera. Tack och lov är det en del som kan slängas också.

Ja det är vad som gäller nu; jordgubbar direkt från egen täppa, blåbär direkt från skogsbrynet, 23-gradigt badvatten i sjön. Nu är det verkligen svensk sommar när den är som allra allra bäst!

Malte har fått en sandlåda, se så glad han blev när han hittade sina fötter:

Jordgubbarna går ner lätt som en plätt. Han plockar även själv men skiljer varken på kart eller mogna bär. Blom och blad verkar också vara gott, kanske ska man testa nån dag.

Lite purken tycks han dock ha blivit när han inte bjöds som samma drink som vi andra fick när pappa J var barman. I brist på ljus rom fick mörk duga, men det blev inte lika gott. Läskande var den i alla fall - vi hade 29 grader idag.

Just de hela 29 grader var det trots att solen inte gassade på från klarblå himmel utan det var lite moln här och där som skuggade av och till - skönt att kunna slänga av sig kläderna tyckte Malte.

J och Alex var en vända till storstan och handlade hem lite mat, för övrigt gjorde vi inte många knop här hemma. Jo förutom pappa då som inte kunde hålla sig still; lekte han inte med Malte städade han på "bakgården".

Det blev tacos till middag och fotboll till dessert.

Flera dagar med kalasväder - lika ovanligt som härligt!

Alex, J och lille Malte har kommit för att stanna här några dagar. Det första vi gjorde var att ställa iordning plaskepoolen Malte fått av Dina. Han skvätte runt lite lätt men sen klev han ur och gick på barfota upptäcksfärd på det vassa gruset, vilket inte tycktes beröra honom det allra minsta.

Senare skulle även de vuxna bada, men då fick det minsann bli sjön, så vi knallade ner dit och jag skulle sitta och gosa med Malte när de andra simmade, dök och bar sig åt. Malte nöjde sig minsann inte med min famn, han ville också bada i sjön. Först flämtade han något när han fick koll på temperaturen, 22 grader, men sen tyckte han det var mysigt att bada med morfar, eller papous som vi kallar honom.

Sen gällde det att få Malte varm igen, frottering med tjock handduk, blöjor och kläder, sen vandrade vi tillbaka hem de 104 metrarna igen.

Då minsann, då passade plaskepoolen och den lille gossen kastade sig i direkt med blöjor och kläder och trivdes mycket bra med det. Fotografen hann dock inte med tyvärr.

Sen var det dags för mat, hemlagad pyttipanna och därefter fick vi kaffe och hembakad chokladtårta. Sen fick inget mer hända för det är ju fotbolls-vm gubevars! Lagom till matchen fick vi vattenmelon, den satt som en smäck i värmen.

Viktoria med hundar kom hit tidigare i veckan och senare kom även Daniel direkt från Norge.

Vickan och jag tyckte hundarna skulle få en liten hundgård och slippa vara kopplade hela tiden. Dessutom gräver de ju upp gräsmattan och rabatterna ...

Vi hittade den lämpliga platsen, tyvärr låg en stor vedhög just där. Vi kavlade upp ärmarna och började bära in och trava upp i vedboden. När vi klarat av en tredjedel av högen gav vi upp och det fick bli hundgård på en annan plats istället.

Till slut stod den där och hundarna kunde få lite frihet och rumla runt och leka med varandra utan koppel.

Totis fördrev tiden med att trava upp resten av vedhögen - där hittade han en svart huggorm som uppmättes till hela 85 cm. Vilken himla tur att Vickan och jag slapp hitta den.

En stund därefter, alldeles i närheten av fyndplatsen hittade Viktoria en groda med ett mindre köttsår i baken. Kanske pappa räddade livet på den grodan, vem vet?

Sökandet efter Silje fortgår. I lördags på stugföreningens årsmöte lämnade jag ut lappar med vårt telefonnummer, ifall de skulle hitta en långhårig mycket vacker katt.

Senare på kvällen tog vi en promenad och ropade och ropade.

Igår satte vi upp ett anslag med bild i Ica-butiken.

Imorse tog vi också en vända och ropade - det enda vi hittade var en dröse kantareller.

Andra djur som är aktuella nu är knott på eftermiddagen och kvällen. Dagtid har vi bara broms!

Vädret är fantastiskt, premiärdoppet är avklarat i 22-gradigt vatten!