Vi skulle till flygplatsen för att hämta upp Birgit o Kenny igår. Åkte flera timmar i förväg så vi skulle hinna lite Geocaching också. Vi hittade fyra av de fem som låg i planen, inte så illa.

En av dem fanns i en liten fiskehamn i utkanten av Larnaca - säga vad man vill, men det är nåt visst med den stan i alla fall. Lite äkta Cypern finns kvar känns det som. Det är trängre, rörigare och vänligare.

Under ovädersveckan hade mängder av sand drivits in mot land av blåsten så stranden var mer långgrund än vanligt och något hundratal meter ut i havet hade det bildats en ordentlig och hög sandrevel så sjöfåglarna kunde gå omkring där och picka.

Borta vid saltsjön såg vi en jätteflock fåglar men avståndet var för stort så vi kunde inte se om det var flamingosarna som stod där och bara stod eller om det var andra sjöfåglar. I vart fall bör flamingosarna komma hit för övervintring när som helst.

Ett par bilder från hamnen:

Såhär dagen efter festen var alla mer eller mindre sega. Pappa och jag gjorde en liten utflykt till en av mina favoritplatser. Det är så vackert där, i utkanten av byn Kantou, vid den för länge länge sedan uttorkade flodfåran. Man bara står där och väntar på att Bröderna Cartwright ska komma ridande runt kröken. Jo jag vet, har säkert publicerat en liknande bild tidigare, men bra repriser ska man inte förkasta.

Och kolla in olivträdet - så vackert! Undrar hur gammalt det kan vara - flera hundra år i alla fall.

Det var en lisa för själen att bara stå där och se ut över floddalen en stund innan vi skulle sätta oss till bords igen hemma hos Themos o Giota. Vi var tolv (tror jag) vuxna och tre barn så det var livfullt kan man säga.

En helt utmattande men absolut trevlig helg!

Igår var det fest, Efi och Michalis förlovade sig:

Festen avhölls på en lokal sylta med live music på alldeles för hög volym, precis som det brukar vara. Men trevligt hade v. Vi åt, drack och dansade och de nyförlovade var bedårande söta, Efi såg ut som en rosa maräng. Vi checkade ut halv två på natten. Den äldre generationen vek sig direkt, den yngre drog vidare på bozoukiklubb och vi lite mitt emellan åkte till Themos o Giota på en kopp te och lite snack. Det var länge sedan jag var uppe till tre på morronen, kan faktiskt inte minnas när det hände senast.

Å här kommer en radda släkt/familjebilder:

Themos var precis lika trött som han såg ut - faktiskt slumrade han till vid flera tillfällen under kvällen. Han kommer att jobba ihjäl sig den mannen.

Här ser vi Nikolina och Michalis samt Giotas föräldrar Efigenia och Kostas. 

Pappa tog på sig rollen som Sociale Sune och gick omkring och var trevlig och skålade och småpratade med alla.

Georgina och Giota var också på ett strilande humör.

Här är Alexandra med sin Vasilis.

Sofi och Jaja    

Så kan man väl kort sammanfatta veckan som gick. När det inte regnade saltade vi in sådär en 25 kg svarta oliver. Inget kul vare sig det ena eller det andra. Totalt denna månad har vi fått 125 mm regn här, ofantliga mängder ju!

Det regnar, åskar och blåser och termometern visar bara 14,4 plusgrader. De känns som minusgrader!

Tidigare ikväll tömde jag regnmätaren som då visade på 42 mm, sedan dess har det regnat på och innan det är sovdags har det säkert kommit 42 till.

Flygplatsen har stängt för ankommande flyg, avgående går som vanligt. Ska man försöka få en plats och ta sig härifrån kanske, men det är säkert redan fullbokat.

Brandkåren har fullt upp med att evakuera folk som sitter fast i sina bilar i gigantiska pölar här och där utefter vägarna och som vanligt har källarvåningar fyllts av vatten.

Så här sitter vi och väntar på att det ska sluta regna, tur att jag har min stickning i ala fall.

Nu sitter de där, mina Roman Blinds. På plats, äntligen och jag kan hissa upp och ner, ner och upp. Åtminstone i det ena fönstret där det sitter riktiga persiennsnören. Vid det andra fönstret får jag vara lite mer försiktig då gardinen sitter med virkgarn som lina. Kommer väl att nötas av ganska snart.

Men jag är så nöjd - de blev till slut precis så som jag ville.

Man ska inte ge upp - allt går!

Notera färgmatchningen: slang och kanna i grönt, grill i svart, slanghållare i torkost - precis färgerna i gardinen.

Ja den har ju varit klädd länge nu, sådär en tre veckor i alla fall. Jag talar om granen utanför Orfis. Ikväll tändes den och både pappa och jag önskar vi hade nåt barnbarn här att gå dit med. Det är ett stort event när granen tänds minsann. Ansiktsmålning, clowner, tomtar, saft och kakor och popcorn och godis till alla barn. Det är säkert kul för småbarnen men för två år sedan när Gösta o Karin var här gick Gösta hem med besvikelse i hjärtat - han hade räknats som vuxen stackarn, redan vid 70 års ålder. Måste känts hårt.

Nån gång i somras var jag med Alex och snurrade runt i butikerna i huvudstaden - jag ville ha ett snyggt färgglatt tyg till nya gardiner i pörtet vid Medelhavet. Jag hade hissgardiner i sikte. Inte såna man rullar upp, utan såna man hissar upp med persiennsnören och hokus-pokus bildas fina tvärgående veck.

Efter att vi avverkat de buker Sickla hade att erbjuda var kassen ännu tom. På Hemtex hade de dock en snygg bordsduk som fick duga. Den var alldeles för tunn så jag fick köpa flisofix att stryka på mellan tygstyckena för naturligtvis skulle utsidan vara lika som insidan. Det blev fyra dukar och en massa meter flisofix, sen var kassan tom.

Clas Olsson hade persiennsnören och sen var jag försedd tyckte jag.

Nu är jag där jag är och skulle ta tag i detdär med gardiner efter att jag i månader funderat på hur man får de snygga vecken att bildas och hänga lite nedanför nästa. Sökte på det berömna nätet - inga framgångar alls! Frågade alla händiga grannar både här och där, ingen visste riktigt.

Så här i byn var jag till en gardinateljé på spionagebesök. Där hängde den, precis så som jag ville ha den! Det var ju bara att syna i sömmarna och dra i snörena och känna lättnaden, ja nu skulle allt gå som en dans. Damen i ateljén upplyste om att den uppsättningen heter "Roman Blinds" och de kommer gärna och mäter och måttar och väljer jag ett tyg de har i lager är de klara för uppsättningen på bara 5 dagar. Tack, sa jag, ska gå hem och mäta själv, jag återkommer.

Så kollade jag på det berömda nätet igen och söker man på Roman Blinds finns en uppsjö av beskrivningar...

Så plockade jag fram symaskinen, som efter bara 5 meters raksöm gav upp totalt. Går inte att använda alls nu!

Som tur är hade Grete en maskin jag fick låna.

Jag kämpade med flisofixet som mellanlägg, det skulle strykas fast och så klart måste det ligga helt slätt innan man sätter strykjärnet på plats. Det var inte lätt när den största tillgängliga arbetsytan var en strykbräda!

Vad jag har slitit ska ni veta!

Jag har gjort för små veck, sprättat och gjort större veck.

Tyget var för övrigt långrandigt vilket inte underlättade det hela - det var ju tvunget att hänga absolut spikrakt annars skulle det ju se helt konstigt ut, utifrån inte minst. Det blev aningen snett, jag sprättade och fick det rakt.

Nu är gardinerna helt klara för uppsättning men jag saknar persiennsnören! De Clas Olsson försett mig med skulle räcka till två snören per fönster, nu blir det tre per fönster.

Så vi fick ge oss ut på persiennsnöresjakt. Det var totalt döfött i varenda butik. Den sista vi var in i, berättade att såna snören räknas som reservdelar och säljs inte på öppna marknaden, men om vi kontaktade vår gardinateljé skulle de säkert hjälpa oss. Ja men, sa jag, jag har sytt mina gardiner själv och behöver snören. Då stirrade butiksbiträdet tomt på mig ända tills jag gick ur butiken.

Så jäkla ologiskt! Första bästa sybehörsbutik säljer knappar och dragkedjor - är inte det också reservdelar?

Ja ja, jag får väl hänga upp mina Roman Blinds ändå och använda andra snören än just persiennlina. Det tog en stund för mig att förlika mig vid faktum att jag skulle väl få använda andra snören då, så under den tiden hade jag hunnit bestämma mig för att gardinstängerna skall bli vita istället för den naturträyta de har nu. Så: målning pågår så de jäkla gardinerna kommer inte upp idag heller, med eller utan persiennlina.

Följdaktligen blir det ingen bild heller - ännu. Men den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge sägs det.

Varför ska det vara så himla besvärligt ibland? Varför går grejer sönder just när man behöver dem som bäst?