Sedan förra inlägget har det ju både hunnit vara Lucia och Jul. Vet inte riktigt vad jag pysslat med, men tid för att blogga har det inte funnits uppenbarligen.

Nåja, vi lever väl inte nåt superspännande liv så det finns kanske inte mycket att skriva om.

Veckan före jul var vi rätt så aktiva nere på allmänningen - aka parken. Vi var till en strand och hämtade fina stenar, vi flyttade plantor och plattor och möblerade om och städade riktigt ordentligt och ännu är vi inte klara. Man blir väl aldrig riktigt klar med en trädgård men här är det mycket jobb kvar. Och så länge det ser ut som det gör blir det inga bilder på bloggen. Men de kommer.

Så blev det jul som vi firade med Birgit o Kenny o Viktor. Vi försökte få till nåt som liknade svensk julmat och lyckades rätt så bra. Ikea svek oss denhär julen, ingen Julmust!! Men vi blandade till nåt som liknade julmust i alla fall, coca-cola och mörk starköl av märke Krusovich (för den är rätt så söt). Testade med Guinness också men det funkade inte lika bra.

Skinkan köptes skivad och klar från "English Deli" och köttbullar gick ju att fixa till så dom smakade som hemma. Birgit gjorde en Jansson och så klart hade vi sill från Ikea och ett par OP Andersson till den. Rödkål saknade jag men med lite nykokt äppelmos kändes det bra ändå.

Prinkorv och revbensspjäll hade Kenny också ordnat med.

Efteråt fick vi familjens traditionella mandeltårta.

Lite geocaching har vi också hunnit med. Vi tog oss till Makronisos för att göra att fjärde försök att hitta en cache som kallas "Moon Walk". Den gör verkligen skäl för namnet, det ser ut som ett månlandskap där. Vi hade Birgit med oss som faktiskt var den av oss som slutligen efter mycket mycket letande hittade cachen, grattis till henne, det var hennes första cache.

 
Terrängen är extremt svårgådd men utsikten är magnifik. Längst bort skönjer man Cape Greco som är udden som delar söder från öster. Det är Cape Greco som bestämmer vilken strand det är bäst badläge på; är det vågigt på ena sidan är det alltid lugnt och lä på den andra.

Idag nyårsafton bär det av till Themos o Yiota för att fira in det nya året. Ungdomarna lär väl hänga med oss gamlingar en bit in på kvällen innan de går ut på lokal. Vi stannar dock hemma och väntar på att båtarna nere i hamnen ska tala om att klockan är 00.00, då sätter de igång att tuta och det brukar bli ett fasligt liv därifrån. Då skålar vi väl och säger gonatt.

Gott Nytt År på er så hörs vi igen på det nya!

I veckan var vi och plockade oliver - igen!

Denhär gången fanns det dessutom oliver på träden så det var kul och gav resultat. På 4 timmar hade vi plockat lika mycket som vi tidigare kämpat i flera dagar med att få ihop.

Så nu har vi så vi klarar oss och vi är jättenöjda.

På väg till olivpresseriet passerade vi den lilla byn Frenaros.

Det är säkert besvärligt på många sätt och vis att vara rörelsehindrad, men lite extra tufft verkar det i alla fall vara just i Frenaros.

I samma by förresten - finn 1 fel på denhär bilden:

Ja vad har hänt mer under veckan? Jo, jag har ägnat mig lite åt julbak. Fick ett recept på pepparkakor av Alex. Kakorna blev precis som hembakta pepparkakor ska vara, jättegoda!

När jag ändå hade ångan uppe och assistenten framme blev det lite saffransbullar och lussekatter också:

Idag var vi ute i ödemarken och plockade Mitsokorida. En sorts vilda narcisser som doftar underbart; påminner lite om syren när man blundar. Plockade en bukett till mig och en till Birgit.

Ja just ja, höll på att glömma detdär med facit på husbilden: stuprännan sitter bara där på väggen, inte ansluten till något alls upptill. Det vatten som regnar rakt ner kommer att hamna på marken - med eller utan stupränna!

I fortsättningen tror jag det blir närmaste supermarket för olivolja. Vilket slit!

Torsdag till måndag var vi hos Maro uppe i "halvbergen". Hon hade bjudit in oss att plocka oliver och göra olja. Hon har en massa träd och hennes granne hade sagt att han inte skulle skörda sina så vi fick ta hans också. Totalt hur många träd som helst alltså.

Vi packade ner arbetskläder, varma kläder och sängkläder och gav oss iväg. När vi ändå strök utefter knuten på Ikea kunde vi ju inte annat än stanna till där också på väg till Maro. Köpte en burk anjovis så Jansson är räddad.

Fredag morron satte vi då igång. Vi släpade iväg med stegar, krattor, plastbackar, hinkar och nät. Näten skulle läggas under träden så att oliverna som krattades ner med särskilda olivkrattor (små och med långa pinnar) skulle hamna däri.

Bara ett enda problem: det fanns nästan inga oliver. Vi la ner hur mycket tid som helst på att lägga ut dessa nät land ogräs och vissnade tistlar, sen krattade och handplockade vi ner det lilla som fanns att hämta från träden på max fem minuter. Sen skulle näten samlas ihop och oliverna tömmas i hinkar och så klart hade näten gått sönder mot tistlar och sten så det mesta av oliverna rann ut genom revorna i näten. Så fick vi handplocka upp dem från marken.

Påföljande dagar visade sig tyvärr inte vara bättre ur skördesynpunkt. Jag började förstå varför grannen inte skulle plocka sina - det var helt enkelt inte värt det. Vi som inbjudits av Maro var dock mer eller mindre tvungna att hålla god min för att inte såra henne. Plocka på bara!

Dagarna var dock jättefina rent vädermässigt men så snart solen gått ner bakom bergskammen blev det iskallt. Då gick vi inomhus och rostade kastanjer i braskaminen. På morgnarnavar det frost på marken i de skuggiga dalgångarna.

Mycket väl kämpat kunde vi på söndag kväll vid oljepresseriet notera att vi lyckats med konststycket att mer eller mindre handplocka totalt 53 kg. Jag tror att med samma arbetsinsats hade vi lyckats med 53 kg blåbär!

Men på presseriet var det full fart. De håller såhär års öppet närapå dygnet runt.

Först hälls oliverna upp i en särskild container som får en nummerlapp på sig och så skrivs det upp i en bok vem som äger oliverna i den och den containern. Det numret följer sedan oliverna genom hela processen så att man ska veta och vara säker på att oljan som utvinns kommer verkligen från de oliver du plockat. Bra va! Vissa odlar ju biodynamiskt och vill då följdaktligen ha biodynamisk olivolja också.

Sen åker oliverna upp på ett rullband och ner i tvätten och rensen. De mals till en massa som sedan pressas så oljan kommer ut.

Så är det bara att ställa under sina dunkar och fylla på.

Vi fick en särskild guidning av anläggningens ägare eftersom Maro var bekant med honom. Vi bjöds även in i det allra heligaste - köket - där vi bjöds på tachinopita och frukt samt hemkörd Zivania. Det är kanske det de sysslar med i kvarnen när de inte kör olivolja i systemet?

Vi kunde inte få våra oliver pressade medan vi väntade. Det var gigantiska köer och dessutom hävdade Maro, som uppenbarligen är väldigt skrockfull, att det inte är bra att transportera olivolja i mörker. Pappa åkte dit morronen därpå och hämtade de åtta litrarna olivolja som var resultatet efter vårt kämpande ute på tistelåkrarna.

Naturligtvis måste oljan stå i 40 dagar (som allt annat här gäller det magiska talet 40) innnan man börjar konsumera den.

Sammanfattning: "Mycket väsen för lite ull" sa kärringen när hon rakade grisen!