Vi packade kaffekorgen och begav oss med Christel, Kenneth och Gismo - vi skulle ut och cacha. Målet var att ta två multicacher, den ena i tre steg och den andra i fyra.

Satte av mot Potamos i Liopetri. De tre avsnitten i multi'n låg på gångavstånd ifrån varandra och efter bara nån halvtimme/tre kvart var cachen funnen.

Här står cachemastern med ormkäppen i handen. Som tur var såg vi inte skymten av reptiler, med undantag för en agam som klättrade uppför en vägg på ett ställe.

Vädergudarna var på sitt fina humör idag så solen fick skina från klarblå himmel och det var närapå vindstilla.

Sen for vi vidare ner till engelsmännens bas, Dhekelia, där vi skulle hitta ett datum på en skylt och det var inte alltför svårt. Intill ett litet kapell tyckte vi det var dags för det medhavda fikat för muren runt kapellet var i sitthöjd och vi ville inte riskera att längre fram på rutten på sitta i naturen för den är för ögonblicket knökfull med små lejonfärgade larver. De kryper omkring i tusental nu. Vet inte vad de heter eller vad de blir för sorts fjäril senare i livet, vet bara att spanjorerna säger att de är giftiga, här sägs dock att det är en synd att trampa på dem. Vi bestämde oss dock för att inte sitta på dem utan fikade på muren istället.

Där hade vi utsikt över ett litet fiskeläge och långt borta i soldiset skymtar Larnaca.

Kenneth var på lekhumör men det var inte Gismo. Han ville hellre ligga i skuggan och ta det lugnt.

Vidare på multi'n skulle vi till ett ställe och räkna dörrar och så skulle vi träffa Maria och hennes vissna syster etc. Vi körde efter gps'en och lyckades mer eller mindre direkt ta oss till rätt ställe varje gång!

Här var det mindre direkt - vi hamnade på ett militärt övningsfält. Det var rödflaggat och det satt en snubbe i ett vakttorn intill vägen och skylten som sa att man inte skulle vidröra eventuella militära sopor då det förelåg explosionsrisk!  Vi stirrade blint på den smala vägen och gps'en och killen vid det rödflaggade tornet bara vinkade till oss när vi passerade.

Jo här nånstans skulle väl cachen finnas, vandrade utefter klippkanten och sökte ett presumtivt gömställe. När vi såg vilka tunna "skal" av berg vi kanske just då stod på drog vi oss lite längre ifrån kanten och efter mycket sökande och vandrande gav vi upp. Här fanns minsann ingen cache! Det hade blivit eftermiddag så vi skulle dra oss hemöver. Där! Jo där måste det vara, dendär ovanliga heliga platsen som cachen skulle finnas i närheten av.

Den var som ni ser inte stor, kyrkan, men rymde precis hur många ikoner som helst! Ett enda litet rum fanns där i underjorden och det stod och låg ikoner överallt, stora och små och pyttesmå. Gulligt var det faktiskt och vi hade ju aldrig kommit dit om vi inte varit ute och cachat, det är ju den stora finessen med geocaching, man får se platser man aldrig skulle hitta till annars.

Åsså lite naturbilder så klart - det finns ju folk som gillar sånt:

Mimosan blommar - äntligen! Åsså några vindpinade vallmo nere vid en strand. Tog en bild på några Irisar också men de kom tydligen inte med här i uppladdningen. Men alla vet väl hur en iris ser ut?!

Det är den dagen som inleder fasteperioden som pågår fram till midnatt påskaftonen.

Vi vaknade redan vid 4-tiden på morronen av att regnet öste ner. Som tur var hade vi Plan B att falla tillbaka på, dvs grilla under taket i "hörnan" och äta inomhus.

Som brukligt samlades familjen och det skulle ätas grönt - och fisk.

På bordet fanns bl a kokt potatis, kokta rödbetor, salladsblad, salladslök, ruccola, färsk koriander, kronärtskockor, gurka och tomater, ett speciellt bröd som bara säljs den gröna måndagen - laganes, ett annat bröd med en massa sesam på, halvas, taramosalata, tachini, halva, oliver i alla färger och former, grillade bläckfiskar calamari, grillade champinjoner samt wokade vitlöksmarinerade räkor.

Efter maten gick papporna ut med barnen för att traditionen bjuder att man flyger drake denna dag. Vi damer blev kvar inne med disken. Nicolina har nåt magnetiskt i händerna för hon dras liksom mot diskbänken. Efi fick sköta kameran ute med drakflygarna.

Themos fick plötsligt syn på Millie som lät sig kurtiseras av en okänd blond. Bäst att kolla lite närmare så familjens heder inte fläckas.

Ända sedan Millie åkte hem har den blonde rantat runt här i kvarteret och sökt henne.

Draken flög så stolt högt högt upp:

Men allting har ett slut - så även livet för drakar. Vinden gjorde ett tvärt kast och draken är ej mer:

Sen var det efterrätt; fruktsallad och en massa goa kakor indränkta i sockerlag.

Det var en trevlig och hektisk dag.

Men Pippi Långstrump skulle kanske sagt "Utan kött i 40 dagar försmäktar vi på denna ö".

Fastan har hur som helst inletts här vilket föranledde Kokos o Eleni att bjuda in oss till en "sista" köttgrillning i söndags.

Höggravida Kypriana var på strålande humör - och vi som röker fick hålla ett avstånd på sådär 25 meter trots att vi satt utomhus.

Hennes morfar hade specialtillstånd att röka på bara 10 meters avstånd.

Barnafadern, Nikos, fick också vara med på bild; här med sin mamma.

Vädret var underbart, maten god och sällskapet trevligt så vi blev sittande där mycket längre än brukligt. När Kokos började jäspa alltför hårt släpade vi oss hem så han fick sova middag.

Vi skulle´förbereda lite inför måndagen - då den riktiga fastan börjar. Väderrapporterna hade lovan skurar lite här och där så vi sklle gardera med kryss.

Det ska det väl vara när vi begåvats med en ny prinsessa. Blommorna plockade Birgit o jag i eftermiddags, det är Neapellök och säsongens allra sista anemoner.

Princesstårta hade ju varit passande - men då både Birgit o jag tyckte att barnet skulle heta Lovisa fick det bli pannkakstårta! Men Estelle - man vänjer sig nog och tycker det är riktigt fint till slut, tills dess kallar vi henne Lovisa helt enkelt.

Tårtan var fylld med grädde, hallonsylt, bananer och granatäpplekärnor ovanpå. Gott var det!

Så därför stickade jag denhär tröjan två gånger. Första gången blev det en riktig familjetröja - räckte för hela familjen samtidigt. Den var helt klar och alldeles galet för stor så det var bara att repa upp och börja om. Det tog en stund men nu är den klar igen - den blev inte prefekt eller ens helt bra, men den får duga. Garnet klarar nog inte nötningen av att repas upp och stickas med igen helt enkelt.

Dina, såhär blev den:

Nä vissat ja! Du pratar ju inte med mig kom jag just ihåg. Njut av bilden då!

Tyvärr inga semlor från Gunnarssons detta år heller. Fick nöja oss med mina hembakade. Traditioner är till för att hållas så svenskarna i närheten bjöds in till 11-kaffe med semla och jag tror de blev godkända. Vi hade dukat upp på verandan där det var sol och blåst så florsockret for som yrsnö.

Har mer eller mindre tvingat mina stackars barnbarn som bor i Oslo, att låta mig sticka Marius-gensrar till dem. Adam tyckte att skulle det vara så skulle det vara i norska flaggans färger, så jag satte igång och såhär blev de:

Här är Adams:

Och denhär är till Hannes - lite mer dämpat blå:

Det blev ju lite garn över till raggor också.

Dina - e du kvar ??! Hallå!  

har det varit rent vädermässigt och då blir ju aktiviteterna därefter. Kollade runt en dag om det fanns nån ny cache att ta - det fanns det. Packade in oss i Kenneth o Christels bil och åkte iväg till ett kloster - Asprovoniotissa - där en cache hade lagts bara ett par dagar tidigare. Tänk om jag skulle få min allra första FTF (står för First To Find) - jippy! Väl framme letade vi och letade vi - ingen framgång. Tänk om den redan hade blivit mugglad - synd i så fall.

Hemma igen kollade jag på nätet - dendär jäkla Brandy Sour som han kallar sig - hade varit där hårsmånen före oss. Han hade dessutom hittat den! Han e alltid först dendär snubben. Ok vi får göra ett nytt försök nu när vi vet att den inte är mugglad.