Så kan man väl kort sammanfatta veckan som gick. När det inte regnade saltade vi in sådär en 25 kg svarta oliver. Inget kul vare sig det ena eller det andra. Totalt denna månad har vi fått 125 mm regn här, ofantliga mängder ju!

Det regnar, åskar och blåser och termometern visar bara 14,4 plusgrader. De känns som minusgrader!

Tidigare ikväll tömde jag regnmätaren som då visade på 42 mm, sedan dess har det regnat på och innan det är sovdags har det säkert kommit 42 till.

Flygplatsen har stängt för ankommande flyg, avgående går som vanligt. Ska man försöka få en plats och ta sig härifrån kanske, men det är säkert redan fullbokat.

Brandkåren har fullt upp med att evakuera folk som sitter fast i sina bilar i gigantiska pölar här och där utefter vägarna och som vanligt har källarvåningar fyllts av vatten.

Så här sitter vi och väntar på att det ska sluta regna, tur att jag har min stickning i ala fall.

Nu sitter de där, mina Roman Blinds. På plats, äntligen och jag kan hissa upp och ner, ner och upp. Åtminstone i det ena fönstret där det sitter riktiga persiennsnören. Vid det andra fönstret får jag vara lite mer försiktig då gardinen sitter med virkgarn som lina. Kommer väl att nötas av ganska snart.

Men jag är så nöjd - de blev till slut precis så som jag ville.

Man ska inte ge upp - allt går!

Notera färgmatchningen: slang och kanna i grönt, grill i svart, slanghållare i torkost - precis färgerna i gardinen.

Ja den har ju varit klädd länge nu, sådär en tre veckor i alla fall. Jag talar om granen utanför Orfis. Ikväll tändes den och både pappa och jag önskar vi hade nåt barnbarn här att gå dit med. Det är ett stort event när granen tänds minsann. Ansiktsmålning, clowner, tomtar, saft och kakor och popcorn och godis till alla barn. Det är säkert kul för småbarnen men för två år sedan när Gösta o Karin var här gick Gösta hem med besvikelse i hjärtat - han hade räknats som vuxen stackarn, redan vid 70 års ålder. Måste känts hårt.

Nån gång i somras var jag med Alex och snurrade runt i butikerna i huvudstaden - jag ville ha ett snyggt färgglatt tyg till nya gardiner i pörtet vid Medelhavet. Jag hade hissgardiner i sikte. Inte såna man rullar upp, utan såna man hissar upp med persiennsnören och hokus-pokus bildas fina tvärgående veck.

Efter att vi avverkat de buker Sickla hade att erbjuda var kassen ännu tom. På Hemtex hade de dock en snygg bordsduk som fick duga. Den var alldeles för tunn så jag fick köpa flisofix att stryka på mellan tygstyckena för naturligtvis skulle utsidan vara lika som insidan. Det blev fyra dukar och en massa meter flisofix, sen var kassan tom.

Clas Olsson hade persiennsnören och sen var jag försedd tyckte jag.

Nu är jag där jag är och skulle ta tag i detdär med gardiner efter att jag i månader funderat på hur man får de snygga vecken att bildas och hänga lite nedanför nästa. Sökte på det berömna nätet - inga framgångar alls! Frågade alla händiga grannar både här och där, ingen visste riktigt.

Så här i byn var jag till en gardinateljé på spionagebesök. Där hängde den, precis så som jag ville ha den! Det var ju bara att syna i sömmarna och dra i snörena och känna lättnaden, ja nu skulle allt gå som en dans. Damen i ateljén upplyste om att den uppsättningen heter "Roman Blinds" och de kommer gärna och mäter och måttar och väljer jag ett tyg de har i lager är de klara för uppsättningen på bara 5 dagar. Tack, sa jag, ska gå hem och mäta själv, jag återkommer.

Så kollade jag på det berömda nätet igen och söker man på Roman Blinds finns en uppsjö av beskrivningar...

Så plockade jag fram symaskinen, som efter bara 5 meters raksöm gav upp totalt. Går inte att använda alls nu!

Som tur är hade Grete en maskin jag fick låna.

Jag kämpade med flisofixet som mellanlägg, det skulle strykas fast och så klart måste det ligga helt slätt innan man sätter strykjärnet på plats. Det var inte lätt när den största tillgängliga arbetsytan var en strykbräda!

Vad jag har slitit ska ni veta!

Jag har gjort för små veck, sprättat och gjort större veck.

Tyget var för övrigt långrandigt vilket inte underlättade det hela - det var ju tvunget att hänga absolut spikrakt annars skulle det ju se helt konstigt ut, utifrån inte minst. Det blev aningen snett, jag sprättade och fick det rakt.

Nu är gardinerna helt klara för uppsättning men jag saknar persiennsnören! De Clas Olsson försett mig med skulle räcka till två snören per fönster, nu blir det tre per fönster.

Så vi fick ge oss ut på persiennsnöresjakt. Det var totalt döfött i varenda butik. Den sista vi var in i, berättade att såna snören räknas som reservdelar och säljs inte på öppna marknaden, men om vi kontaktade vår gardinateljé skulle de säkert hjälpa oss. Ja men, sa jag, jag har sytt mina gardiner själv och behöver snören. Då stirrade butiksbiträdet tomt på mig ända tills jag gick ur butiken.

Så jäkla ologiskt! Första bästa sybehörsbutik säljer knappar och dragkedjor - är inte det också reservdelar?

Ja ja, jag får väl hänga upp mina Roman Blinds ändå och använda andra snören än just persiennlina. Det tog en stund för mig att förlika mig vid faktum att jag skulle väl få använda andra snören då, så under den tiden hade jag hunnit bestämma mig för att gardinstängerna skall bli vita istället för den naturträyta de har nu. Så: målning pågår så de jäkla gardinerna kommer inte upp idag heller, med eller utan persiennlina.

Följdaktligen blir det ingen bild heller - ännu. Men den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge sägs det.

Varför ska det vara så himla besvärligt ibland? Varför går grejer sönder just när man behöver dem som bäst?

Så fick det bli idag och fast det bara var onsdag:

Soppa: Trachana

Består av bulgurvete, yogurt, tomat o vatten i stort sett,

De vita"klumparna" är halloumi som läggs i soppan så att osten mjuknar och närapå smälter.

Gott faktiskt och lättlagat.

Pannkaka

Vanliga tunnpankakor med grädde och sylt skulle vi ha efter soppan. Sylt är lite svårfunnet här (önskar jag köpt när jag var på Ikea senast). Det fick bli en annan variant: bitar av banan och kärnorna från ett granatäpple vändes ner i vispgrädde. Bra sätt att ta reda på granatäpplen tyckte vi.

Passar ju bra för vi har just nu ett överflöd av granatäpplen - fick en proppfull kasse av en snäll tant härom dagen.

Dvs de som inte kom med i inlägget "Sommaren 2011 - del I" TROR jag att jag lyckats klämma in nu. Har jag inte lyckats denhär gången heller - ja då ger jag upp.

Kolla in och rapportera så jag får veta hur och om de funkade, snälla.

Idag var vi på utflykt. Kokos, Eleni och vi var bjudna till kusin Maro till bergen i Lythrodonta där hon har en sommarstuga. Den ligger magnifikt på en södersluttning, huset är fint men tomten har mycket jobb kvar innan den är klar. Vi pratar om en tomt på sådär flera flera tusen kvadratmeter då hon köpt i princip hela bergssidan.

Hon har höns och katter och massor av olivträd. Fint som snus kommer det att bli när det är helt klart där.

Kokos tog plats vid grillen - som vanligt - men det var inget synd om honom där han satt i rök och os för kall öl serverades i parti och minut. Det var pappa som fick leka Ganymedes.

Jag fick uppdraget att ta han om jätteräkorna, uh jag stinker fortfarande om händerna.

Eleni dukade och fixade och Maro skalade lök

Så småningom var dags att hugga in. Vi bjöds på - förutom grillade jätteräkor - grllade sheftalies, grillat lamm, grillad kyckling, sallad och pitabröd och som pricken över i: fårskallar! Som jag har längat - inte!

Kokos njöt av en tunga och Eleni överraskade mig rejält när hon tog för sig av skallarna och sög på en underkäke:

Måtte jag aldrig bli så hungrig att jag måste äta sånt.

Trevligt hade vi i alla fall, vi kom dig redan på morronen strax efter 10 och var inte hemma igen förrän mörkret sänkt sig över nejden.

En riktigt bra dag!